Häromdagen åkte jag med en snäll granne med en ny fin Toyota för att lämna grovsopor. Grannen började reflexmässigt söka ÅVC återvinningscentral på sin pekskärm. Jag blev bländad av tekniken. Ville ändå säga att Hagby är närmast för en Täbybo. Grannen lyssnade på ett ouppmärksamt sätt och lät pekdatorn bestämma vilket ledde till att ett ÅVC nära Vällingby vore rätt val. Jag kände mig utkonkurrerad av färddatorn och svalde förtreten. Resan och ärendet att lämna grovsopor avlöpte väl och det blev samtidigt en trevlig bilfärd.
Några dagar senare gjorde mig grannen uppmärksam, med förebrående blick, på att Hagby hade varit mycket närmare och därför ett bättre val. Jag fann mig och svarade att jag inte fick en syl i vädret under hans utförande av magiska handrörelser på pekskärmen.
Forskare från Chalmers undersöker säkerhetsrisker med pekskärm i bilen. De förnekar problem. Kan det bero på att tillverkare av pekskärmar finansierar forskningen? Vad som också glöms bort är kroppens och kroppsdelarnas del i minnessystemet, kalla det ”taktila minnet”. Genom att utföra inställningar av reglage håller man sig sysselsatt med fingrar, händer och även fötter. Värdet för säkerhet och trivsel ska inte underskattas. Med konventionell teknik slipper vi risker som fibblandet på färddator kan medföra. Men en kombination av analog och digital teknik kan vara det optimala.